Har tänkt ett tag om jag borde göra ett inlägg och nu när jag sitter vid datan så passar jag på o skriva om min gårdag :)

Jo det började bra, jag var glad men trött o lite pigg xD Jag gick på lektionerna, snackade & hängde med min kompis Alexandra i Bruksskolan ;) (yeaah!) När vi hade hängt ett tag o snckat en massa o sånt, så sa hon att hon skulle åka lite tidigare ifrån skolan o typiska jag blir pytte lite nere när jag får höra det för, varenda jävla gång jag är ensam i skolan eller nånstan som inte är hemma, så börjar jag tänka.. Jag tänker men jag vet inte vad jag tänker på så jag brukar oftast skylla på att jag tänker mycket på mamma.. Och oftast så är det är rätt! 
Det är en massa gamla känslor som kommer upp som jag tryckte undan och liksom, aah jag gömde helt enkelt undan mina känslor och behöll dom under ytan och sket totalt i att bearbeta dom, och ta reda på varfö jag kände så! Visst jag hade tider, men det var sällan! Som jag bara bröt ihop, det vart för mycket då. Men nu isället för att trycka undan och ignorera känslorna så känner jag efter om ''varför känner jag såhär nu? '   

Så ibland går jag bara iväg o tänker eller så går jag till min mentor o snackar, mest snackar jag ju med morsan (Maria)

Men jag gick till min mentor Lisa och pratade och då släppte jag ut det jag kände just då, vilket var ilska och besvkelse mot min mor, min egna mamma. 

Som alltid har valt flaskan före hennes egna barn, alla gånger hon har ljugit och fått/tvingat mig att ljuga åt henne så att pappa inte ska få veta att hon har t. ex tagit en öl, som hon drack framför mig. Visst hon frågade om hon fick ta en och jag vågade aldrig säga nej, så jag sa alltid ja.... Och det fanns aldrig nått som hette bara ta en öl utan det fanns inge stopp, hon tog en efter en hela tiden sen gick hon och la sig eller börja städa för att dölja att hon faktiskt har druckit och var full.

Så varje dag, varje kväll pappa kom hem efter jobbet så började dom bråka...   Det började alltid med att pappa frågade irriterad ''Har du druckit?'' eller ''Är du packad?'' VARJE JÄVLA KVÄLL!!!! Så de känslora som dök fram då dyker även fram nu när folk bråkar framför mig, jag har jättesvårt med det.. För jag tar åt mig, även fast jag inte borde för liksom jag är inte inblandad i bråket men.. Ja, det är sånt som jag får jobba med helt enkelt men jag ser det som en positiv sak, för att dessa känslor sköt jag bort, jag fyllde endast min rggsäck hela tiden och nu idag börjar plocka ur den! 

Idag, är jag glad, PÅ RIKTIGT!!! :D Jag vågar vara negativ men även nämna saker som jag tycker är rätt! :) Jag vågar säga emot och mest av allt, jag vågar prata, att göra min röst HÖRD! Innan så var jag tyst, vågade inte prata. Pratade väldigt tyst och när jag väl höjde min röst så skämdes jag direkt efter jag hade sagt det jag skulle säga, jag tittade ner och nu kollar jag upp och tittar runt om mig, vad som finns där ;) Jag var väldigt blyg, är fortfarande lite blyg men jag vågar ialla fall ta kontakt :) Jag försöker se allt som en positiv sak fast än att det är skit jobbigt!!!!!!

Jag är starkare idag än då, jag mår bra, och bryr mig om mig själv.

Till och med familjemedlemmar och lärare säger att både ser och känns glad!!! O man jämför med förut xD men men nu har jag skrivit väldigt mycket tycker jag, så jag tänker säga hejdå ;D 

V i ses nätan gång jag skriver, puss & hej, leverpastej xD;)

♥ANNYEONG♥XOXO